22
Mar
09

tål att upprepas: alla olika, alla lika

jag läser om Uffe Juul Jensens bok Moraliskt ansvar och människosyn  som handlar om den moraliska principen att ta vårt ansvar för de svaga. detta är en princip som de flesta säger sig hålla med om men många bryter mot. det sägs att min generation är individualister och att ordet solidaritet håller på att bli historiskt. socialtjänster har svårt att hitta familjer som vill ta sig an ett övergivet barn – dagens unga känner inte samma ansvar som våra far- och morföräldrars generationer.

jag tänker på min vän som när arbetslösheten dök upp i hennes liv inte ville ta emot hjälp från A-kassan. detta trots att hon varit medlem i flera år. hur ska vi kunna ta ansvar för de svaga om vi inte kan inse att när som helst kan vi vara en av dem? Juul Jensen skriver vi lever i ett samhälle där de initiativ- och framgångsrika framhävs, där det vilar en ständig misstanke över de svaga (arbetslösa m fl) för att de saknar initiativ, att vara skuld till sin egen olycká”. Vilka som är svaga förändras dock över tid och rum allt från kvinnor, funktionshindrade, mörkhyade och föräldralösa barn.

Eliasson skriver om det faktum att människan är ett kollektiv väsen. Alla våra behov, önskningar och förväntningar formas i den kollektiva praxis vi ingår i tillsammans med andra människor. Modenycker, trender, etik och moral formar vi tillsammans. Vi är beroende av varandra och får vår kraft genom att möta andra människor. Men ingen kan förneka att vi alla någon gång i livet är svaga och än mer beroende av andra. 

Solidaritet handlar om att arbeta mot en förändring av de villkor som gör livet hårdare för vissa istället för att endast fokusera på sitt egen välstånd.

varför jag skriver om detta är därför att jag inte vill att vårt samhälle att ska hårdna, att vi ska glömma att alla egentligen är lika och vill göra rätt för sig. jag vill inte att vi ska snegla mot vissa grupper och tro att dom är lata, ljuger eller stoppar i egen fick mer än någon annan. vi har under den senaste tiden sett att även i de högsta samhällsklasserna där folk redan har mer än de behöver finns girighet och egoism. jag är fullständigt övetygad om att vi alla tjänar mest både ekonomiskt och psykosocialt på att vi hjälps åt genom livet. ibland är man sjuk, ibland drabbas man av sorg, men sedan kommer en tid av hälsa och välstånd. livet varvas, det går och och det går ner. men om man lät bli att misstro andra.  Lägga energi på fördomar och rädsla istället för att se vad som fungerar – då kommer vi inte behöva bygga höga järnstaket runt våra hus som de gör i Amerika.

Annonser

0 Responses to “tål att upprepas: alla olika, alla lika”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: