10
Aug
08

Du hemmets jord – (varför gillar jag sådana visor?)

Du hemmets jord där jag som liten lekte, din blotta åsyn gör min känsla varm. Här modershänder ömt mig smekte. Här blev jag lyft uppå min faders arm.

Här är den fläcken där jag först såg ljuset och här jag nötte mina barnaskor. Än står det kvar det kära gamla huset. Med många minnen ifrån far och mor.

Och här bor ännu många barndomsvänner. Som än kan minnas väl den tid som flytt. När dom jag råkar i mitt bröst jag känner, som om det gamla bleve åter nytt.

Här fick jag se en bok för första gången. Jag gått i skola här och samlat rön. Här övade jag in den första sången och här jag lärde mig min första bön.

Så mycket gott och skönt jag här mig lärde. På skolans bänk och vid föräldrars bord. Och däför sätter jag det högsta värde. På denna lilla fläck utan vår jord.

Kanske gillar jag den därför att jag är är skilsmässobarn vars barndom plötsligt splittrades och blev något ingen talar om.

Annonser

0 Responses to “Du hemmets jord – (varför gillar jag sådana visor?)”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: