13
Apr
08

det är mycket som är svårt, för mig i alla fall

Den så kallade 42-åringen har erkänt både mordet på Engla och Pernilla. Det pirrar i magen och det känns att det är stort. Nog för att det händer liknande händelser hela tiden världen över men nu är det nära inpå och då pirrar det lite extra. Det känns som en stor lättnad att det verkar lösa sig men samtidigt hemskt att man inte kan hoppas längre, hoppas att Engla är vid liv.

Men vet man när sådana som denne 42-åring blivit friska? Kan man någonsin släppa ut honom igen och med någorlunda säkerhet veta att han är frisk och inte benägen att återfalla till liknande brott? Man kan ju aldrig vara helt säker. Kastrera säger vissa, lås in honom för alltid säger andra men jag, jag vet inte vad jag ska säga. Sådana här diskussioner är i alla fall något av det mest intressanta inom socionomutbildningen. Bör man klippa av snoppen efter 2-3 brott med sexuell anknytning? Bör man kanske klippa av kulorna efter 2-3 brottsliga gärningar oavsett art? Åter till medeltiden så att säga. Ja, jag vet inte jag. Kan man inte stoppa in ett sådant där datachip i hjärnan på dessa förbrytare så att dom iklädd uniformen i fortsättningen sjunger Pärleporten med bössan i hand utanför Konsum resten av livet i stället?

Annonser

2 Responses to “det är mycket som är svårt, för mig i alla fall”


  1. 1 Maggie
    april 14, 2008 kl. 6:50 e m

    Jag tror på människans förmåga till att åter kunna fungera i ett samhälle. Att fokusera på det friska istället för det sjuka. Samhället kan inte visa att det är fel att skada genom att skada själv. Men visst känns det lockande att låta 42-åringen uppleva det han själv låtit andra uppleva.
    Som sagt, samhället måste vara en förebild men det är ju här den svåra balansgången uppstår. Ska han få livstids fängelse med möjlighet till att bli benådad? Eller ska han dömas till vård? Var finns rättvisan? För inte väger livstids fängelse upp mot en tioårings liv? Men det är ändå på något sätt där man måste börja i ett civiliserat samhälle. Fördöm handlingarna och låt honom straffas för det han gjort men att så småningom börja tro på personens förmåga till att bli frisk… Man skulle kunna orda om det här i oändlighet, det blir ett oändligt för och emot-vägande… På något sätt hamnar ju psykiskt störda individer i en egen kvot som egentligen inte (pga deras sjukdom) kan släppas ut i samhället. Detta för att vara säker på andra människors säkerhet, trots att psykiatriker kanske hävdar efter tiotals år av vård att han ska friskförklaras. Men det är ju det man inte kan vara säker på? Eller kan man det? Jag hoppas ju det. Men det är så avskyvärt det han gjort att jag å andra sidan inte borde hoppas på något dylikt, utan att jag istället skulle hoppas på att han ruttnar i en fängelsehåla.

  2. 2 jenniebee
    april 15, 2008 kl. 8:03 f m

    Så sant, så sant. Man ska inte klippa av brottslingar snoppen hur som helst (även om det vore samhällsekonomiskt effektivare än flera års psykvård). Mitt främsta argument mot dödstraff är just det argument du tar upp om att samhället måste vara en förebild. Får inte medborgarna ha ihjäl varandra ska inte staten heller ha ihjäl någon. USA kan ju förresten få statuera exempel på att hårdare straff inte nödvändigtvis sänker brottsstatistiken. Hur skulle samhället se ut om vi gav upp och inte fokuserade på det goda hos människan? Såklart vi måste se till det som fungerar och inte till det som inte fungerar. Klipper man av snoppen på någon så hittar väl denne i alla fall så något nytt sattyg som fungerar utan snopp…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: