först somnade jag med Holgersson över mig. intressant bok men jag tog faktiskt 05.33-tåget i morse och då får man slumra lite på eftermiddagen med all rätt. vaknade utan trycksvärta i ansikten och tog tjuren vid hornen – dags att skaffa mat.
jag hade varit borta från lägret några dagar och medan jag vilade i boet slutade regnet väta marken och solen tittade fram. världen var välkomnande och jag fyllde mitt knyte med pantflaskor innan jag stegade ut. det var full rulle i byn. länge gick jag, irrade omkring mellan olika bosättningar, utsocknes som jag är hittar jag inte så bra, mitt lokalsinne är mitt sämsta sinne. men tillslut fann jag bytet och vandrade åter hem. fötterna värkte och två muskler gjorde sig påminda i vänsterbenet, vilka muskler vet jag inte. hemma igen gick jag igenom fångsten och längtade till vildmarken. men i sommar kommer jag inte heller få komma ut på vandring. det skulle vara en liten en i så fall. tills dess leker jag att jag heter Knyta och bor i Birka, året är 879 e.K och jag har en massa fina saker av trä.
Får jag också vara med i leken? ELler måste jag vara en elak indian som alla är rädda för och springer när jag kommer?
”och jag har en massa fina saker av trä”. Påminner om att man ska vara glad över det lilla. Se detaljerna.
Jag vill också vara med ock leka. Jag tar med tallkotte och tändsticka. Kanske saft.