18
Nov
07

Kortvarigt euforiskt ögonblick eller långvarigt välmående

Sitter och lyssnar på filosofen Bengt Brülde när han talar om lycka, happiness studies som man säger om man pratar engelska.

Jag fick frågan av en vän senast idag.

Är du lycklig?”

Men vad är det för fråga egentligen. Är det sunt att ställa sig den frågan? Om man tycker livet rullar på som det bör utan alltför mycket oro i magen. Min far skulle säkert säga att sådant ska man inte gå runt och fundera kring.

Brülde berättar att den moraliskt mest intressanta betydelsen av lycka enligt forskare och filosofer är livstidsfredställelse, hur man värderar sitt liv och hur man mår från ögonblick till ögonblick. Mycket forskning sker genom enkäter. Men för att komma ifrån felkällor som tex sinnestillståndet som personen ifråga bär på under själva ifyllnaden av enkäten har man provat en annan metod. Det är att låta folk gå omkring med en liten dator som piper till ibland. Likt Skalmans mat- och sovklocka. Då är det tid för att svara på frågor om vad man gör för ögonblicket, vem man umgås med och hur man mår. Då hittar man intressanta mer tillförlitliga källor.

Enligt en sådan undersökning bland 1000 arbetarkvinnor i Texas är det värsta man kan göra att pendla och det bästa man kan göra är att ha sex. Undersökningen har gjorts under en längre period och kvinnorna har fått svara på olika frågor under slumpvisa tider på dygnet. 

Om man mäter lycka över en vecka har man kommit fram till att vi är lyckligast på lördagar. Under en dag är vi lyckligast under lunchen. Vi är alltså lyckligast när vi är lediga. Fast generellt sätt är de som har jobb lyckligare än de utan jobb. Det är alltså själva kontrasten som är avgörande.

Forskning visar även att pengar faktiskt påverkar graden av lycka. Kanske inte så förvånansvärt. Invånarna i I-länder är generellt sett lyckligare än sina fattigare bröder och systrar. Men mer förvånasvärt är att forskningen visar att inom ett land är det inte alls lika tydligt. Nej, där kan man INTE se att rika skulle vara lyckligare än de med mindre pengar. Som i Sverige till exempel. Det går icke att bevisa.

 Hur var det nu igen. Man gråter hellre i en Lamborghini än i en gammal Volvo. Fast man brukar ju även säga att man hellre äter gröt tillsammans än oxfile ensam. Kanske är det så att den rike är mer ensammen. Pengar är viktiga till en viss gräns. Sen tar helt andra faktorer över. Intima relationer, att ha en aktiv fritid, ett arbete och vänner till exempel. SÅ säger forskningen. Personlighetsdragen spelar också stor roll. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Vilken tur då. Brülde säger också att enligt dessa undersökningar som gjorts är personer med materiella mål mindre lyckliga än de människor med så kallade mjuka mål. Så vacker. Det är väl vad vi alla vill höra?

Eller kanske inte ändå. Inte om man känner på sig att man har materiella mål. Jag känner på mig att jag har mjuka mål.

Boven i dramat. Det som gör att vi hela tiden strävar efter något bättre även fast vi har det bra skall enligt utsago vara reklam. Marknadsföringen för både det ena och det andra gör att man sällan kan luta sig tillbaka och känna fullkomlig förnöjsamhet. Reklamens uppgift är att känna oss misslyckade.

Vad är då slutsatsen? Ja, svara på det så ska jag skriva en ny blogg med samma tema.

Annonser

1 Response to “Kortvarigt euforiskt ögonblick eller långvarigt välmående”


  1. 1 Henka
    december 19, 2007 kl. 3:16 e m

    här är du sanningen på spåren, jennie… kan man bli lycklig av pengar om man inte har tid att göra av med dom? 8 timmars arbete innebär faktiskt 9 timmar på arbetet kanske 30min dit och 30 min hem -innebär 10 tim sen ska man träffa sina barn tilgodose barnens behov, träffa vänner, hinna självförverkliga sig själv, hinna jobba över ca 4 timmar i veckan(200 tim/år) och dessutom måste detta ske i jämnlikhetens anda, det innebär alltså att både mannen och kvinnan ska utföra detta?? och när vi har tjänat ihop alla dessa pengar måste vi ju ha tid att konsumera och eftersom vi har råd att konsumera måste vi slänga saker på soptippen och där får man stå i kö för att slänga saker också!!!! och så glömde jag att man måste vårda sin relation också. förlåt att jag sprider pest men så här är verkligheten för en stackars 35-åring..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: