Kalle Anka är inte roligt att se

God Gul. Trevligt, trevligt. Men nu för tiden är det ingen höjdpunkt med tecknad Kalle Anka på TV till jul. Alla ungar ser så mycket spännande hela tiden att gamla färgteckningar som rör på sig inte längre kan vara med i matchen. Idag är det tydligen mest vuxna som får för sig att se på tecknad film den 24:e december varje år. Jag vilar magen medan släkten glor på TV.

Många järn i elden

Denna vecka ville jag komma i form. Få in lite julstämning i hjärta och mage. Det går ganska bra faktiskt även om jag stressar upp mig utan anledning. Varför vet jag egentligen inte. För att man förväntas vara stressad kanske. Igår när jag hade svettas klart på ett Friskis&Svettis-pass sa ledaren under strechingen – ”Va skönt och röra på sig mitt i julstressen” Jasså, så det var den självklara kommentaren så här innan jul. Att folk stressar det är ett tydligen ett faktum och helt naturligt i denna tid. I så fall kan vi lika gärna ställa in alltsammans om man ska ha den inställningen. Egentligen. Snart finns ingen ro kvar utan endast svindyra julklappskrav, årets julklapp en GPS. Kyss mig där bak. Vilka ska jag köpa den till då? En till far, en till mor och lilla vicke vire. Det håller ju inte.

Jag gillade inte julen. Men nu gör jag det. Nu när jag har mitt egna hem där jag kan få har precis så mycket jul jag vill. Tänk om man skulle ha barn. Då skulle jag känna press att vara pedagogisk och berätta om julen, göra alla möjliga sorters pyssel och ha ljusen tända och doften av lussebullar i köket. Men den rollen kanske förskola och skola få ta sig an. Man kan väl inte vara karriärskvinna och hemmafru på samma gång. Men det är den bistra sanningen för många föräldrar i dagens samhälle.

Jag har i alla fall i en god väns sällskap gjort julgodis och lagt i fina burkar med texten ”Jennies julgodis 2007″ . Burkarna är av mig dekorerade med tyghatt och snöre. Det är trevligt. Julhandlade i centrum idag och det var inte trångt och stökigt.

Mitt upp i julgodisfixandet ringde telefonen. -”Hej, jag ringer från Naturskyddsföreningen. Du var medlem här 2003 och jag tänkte höra om du vill komma tillbaka till oss. Så kan du vara med och påverka nu under klimatförändringarna.” Jo,jo och visst, visst. Jag berättade att jag numer är medlem i Miljöförbundet Jordens Vänner och när jag tänkte efter så kunde jag även räkna upp Röda Korset, Rädda Barnen, Djurens Rätt, Hyresgästföreningen och jag vet inte allt. Världsföräldrar är vi också. Många medlemsavgifter för en fattig student. Men skicka ett inbetalningskort ni också då så kanske någon betalar in av bara farten.

Men visst är det mycket omkring en nu för tiden. Julgodis och engagemang i både det ena och det andra.

Tuna Hästberg, Idkerberget och bedjande muslim

Kom precis hem efter en lite stressig men trevlig julklappsinhandel med min far, hans fu och hennes dotters lille son, mitt gudbarn. Lite rörigt att hålla koll på familjen nu för tiden. Men mysigt med små barn som springer runt och är söta i toppluvor.

Är nu nyduschad efter jobbet. Om drygt en timme kommer andra halvan av min släkt för att fira mig. Det gäller att hålla isär dem. Men var är min samboende? Ska han inte dyka upp har han tänkt? Ska han gömma sig bakom något rör i Amsberg? Låt gå då. Men då tänker jag vara apsnygg under kalaset men när han väl kommer hem tänker jag sminka av mig, låta mascaran ligga kvar under ögonen och se trött ut. Som hämnd för att han inte kalasar med mig och min härliga släkt. Fast ja, det kan ju hända att han dyker upp också…

Jobbade för kommunen idag. Var runt i hela och halva stan för att julstäda åt både den ena och den andra. Med mig hade jag en väldigt trevlig tjej, trodde jag. Hon såg nämligen ut som 19-20 år ungefär. Men det visade sig att hon var en mogen kvinna på 39 år. Helt otroligt. Måste vara något speciellt med dom där somalierna. Inte en rynka hade hon, lång och ståtlig med ett av världens fräschaste leenden. Vi var ut till landsbygden och mina fördomar besannades när han sätt där med en tom Koskenkorva och rökte vid vardagsrumsbordet. Men trevlig var han, ja för sjutton. På vägen in till stan igen ursäktade hon sig för det var dags att be. ”Ja,ja” sa jag och försökte se något av vägen framför mig trots solen som lyste rakt in i bilen. Hon satt bredvid och talade med sin Gud. Jag höll kontroll på ratten så vi inte kanade i diket. Tanten på stan bjöd på glögg mitt i alltihopa. Men min kollega fastade så hon ville inte ha. Intressant det där. För vi blev tillfrågade om vi kunde jobba i morgon också. Helt OK för mig. Men den vackra kvinnan firar en stor högtid imorgon så hon vill helst inte komma in och jobba förrän efter 12 i alla fall. Barnen är lediga från skolan och så. Hade säkert varit bättre för henne att få jobba på julafton än i morgon den 19 december. Men de svenska röda dagarna i almanackan är inte anpassade för den vackra kvinnan och hennes kompisar, indierna på högskolan som firade i kårhuset för ett tag sedan eller för dom som helt enkelt inte bryr sig när det är fest. Vi fick i alla fall ett par julstjärnor av paret i den stora lägenheten och jag frågade den vackra kvinnan om hon kunde hålla dom medan jag körde. Men så var det dags att be igen och julstjärnorna stod ostadigt i hennes knä medan hon koncentrerade sig på något helt annat. Jag körde så försiktigt jag kunde över is och snö. Telefonen ringde, jag svarade. Det var chefen som ville prata med den vackra kvinnan. Men…vänta….hon ber ju…vad ska jag säga…kan jag knacka henne på axeln mitt i bönen? ”Ursäkta, dom ringer från kontoret” Nej, jag bad chefen vänta. Stannade bilen vid vägkanten och lutade mig tillbaka.

Chokladmoff och frustration

Det kliar i fingrarna, eller nej, det kliar i hela kroppen. Är törstig men inte sugen på vatten. Det är varmt men ändå måste jag ha täcket över mig. Annars blir det helt fel. Tentavecka denna vecka och jag förstår inte vitsen med att behöva tenta av tre kurser under en och samma vecka. Vill man att alla studenter ska prestera så låga resultat som möjligt? Har haft ett par tentor redan och imorgon fredag är det dags för den sista. Jag blir tokig av att bara plugga hela tiden, göra prov och sedan hem igen för att ladda om inför nästa. Äter upp mig själv och all choklad som kommer i närheten. Fy vad skönt med lite ledighet över julen så jag kan spy in lite mer choklad. Eller något sådant.

Han har kommit hem igen nu och spridit palestinainspirerade saker över hela skrivbordet så jag kommer knappt åt min dator. Lika bra det för jag borde inte sitta här, jag borde räkna integraler och göra primitiva funktioner.

Igår visade han ett par hundra bilder och jag pendlade mellan hopplöshet och kämparglöd. Vad skönt det ska bli att övergå från teknikstudier till studier baserat på socialt engagemang och människor. Mycket intressant det här med konfliktshantering, arv och miljö, politik och religion & allt annat som samlas nere i Mellanöstern. Måste se till att få åka ner dit igen snart och bli lite omskakad. Lär ta tag i saker och ting nu va. Den enda hobby jag har är att svettas på Friskis O Svettis.

Nej, nu gör jag ett nästa sista ryck i matteboken. Förhoppningsvis för alltid det näst sista påtvingade rycket. Fast vänta…vad då påtvingat. Jag har faktiskt som vuxen människa helt frivilligt satt mig i mattebänken igen. Och kära nån.

MELLANÖSTERN I WASABRYGGERIET

Idag blev jag indragen i turerna kring en trevlig tillställning. Var till DalaDemokraten för att prata om Israel/Palestina. Först var det lite snack om den där datorn som man inte får ha på möten här i stan men sedan pratade vi om vettiga saker.

BILDA anordnar nu på lördag en temadag kring Israel/Palestina. Kl 11-14 på Wasabryggeriet. Gå dit för att lära dig något nytt, hitta på något annorlunda en snöblaskig lördag eller för att ta del av gratis förtäring med kaffe därtill. Det är vid sådana här tillfällen som man bör ta tummen ur och faktiskt ta del av det som bjuds. Sitta och svälla kan vi göra kring jul istället.

Fniss och tomrum

”Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning, det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Den är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme då de flesta barn föds.”
Ingmar Bergman

Vaknade kring 04.00 tidigt i morse. Det var alldeles knäpp tyst här hemma och med ett ryck steg jag ur sängen. Skyndade ut i hallen och stegade runt ett tag i den kolsvarta lägenheten. Därefter vaknade jag till och mina tankar klarnade. En klump låg och vilade nere i magen. Inte bara min vattencysta utan mer som en liten sorgsen sten. Kände mig ensam och det var ödsligt. Det känns alltid så när jag vaknar upp ensam i gränslandet mellan natt och dag.

Tidigare på kvällen när jag somnade låg jag i hans armar och kvällen hade varit lång. Vi drack te med gospelsnickaren från Edsbyn och pratade om omskärelse, Gud och krig. Om en timme landar min käre, snickaren från Edsbyn och deras resekamrater i Tel Aviv. Det var en sådan stor kontrast mellan den trevliga tekvällen full av samhörighet och mitt ensamma uppvaknande med stenen i magen.

Innan jag somnade låg jag och lyssnade på deras samtal ute i vardagsrummet. 

 -”Watt do jo think abaåt the israelian settel rings”

Jag fnissade och kunde inte sova. Det kändes som någon slags vaka. Bilen från Leksand skulle hämta upp dem vid 02- tiden och färden mot Arlanda skulle bli början på denna resa.

 De fortsatte diskutera vilka frågor de skulla ställa till bosättarna, druserna på Golan och palestinierna på Västbanken. Svårt att få till det rent gramatiskt på engelska.

Nu är den ljusa dagen här och ångestkänslorna från den tidiga morgontimman är långt borta för den här gången. Jag är inte med på deras resa. Jag sköter istället tvätten här hemma och ser till att adventsljustaken är tänd i fönstret. Har såklart en del kemi att göra också så det rullar väl på som vanligt.

Jag hoppas att resan till det så kallade heliga landet blir lika inspirerande för dem som den var för mig.